imaginebieber

---

- Haha. No you don't. I'm Ryan Butler, and this is Chaz Somers. Sa killen som tydligen hette Ryan.

Jag skakade hand med honom.

- Ehrm.. Nice to meet you. I'm Ashley. But i think i have to go now. Bye.

- Bye Ashley! Sa han och flinade mot mig.

Jag tog mina saker och gick raskt där ifrån. Hm.. Bra! Bra Ashley. Att när du för en gångs skull "stöter" på ett par hyffsat snygga killar, ska du ha somnat. Jo, underbart! Jag suckade för mig själv medans jag gick upp för trappan till mitt hus.

- Jag är hemma! Ropade jag när jag klev in i huset.

Inget svar.

- Haaaalllååå!?

Fortfarande inget svar.

- Nähäpp.. Ingen hemma antar jag. Sa jag för mig själv.

Jag gick in till köket där det låg en lapp på bordet.

Åh typiskt. Jaja, jag får stanna hemma. Jag orkar inte röra på mig mer nu. Tänkte jag.

Jag tog maten ur kylen och värmde lite i micron. Sedan satte jag mig framför tvn och slog på första bästa kanal. Det blev 6:an där The Simpsons gick för tillfället. Det fick duga.

~

- Justin? Honey? Our neighbours are coming over for coffee. Come down and sit with us! Ropade min mamma.

- Okay mum. But what neighbours? Undrade jag.

Jag suckade. Ryan & Chaz hade ändå gått nu, så jag kunde likaväl fika med våra grannar.

- It's the ones we where talking about before. Svarade min mormor istället.

- Oh, okay. I'm coming. Svarade jag och fixade till mig lite.

Mormor log mot mig när jag kom ner.

- I think they have a daughter in your age Justin. So you wont be all alone with us oldie's. Sa mormor och skrockade.

- Haha okey grandma. Sa jag och skrattade med henne. Skön var hon allt, min lilla mormor.

När det ringde på dörren var jag förväntansfull på att träffa familjen. Men där stod bara en kvinna och hennes man. Ingen dotter där inte. Jag blev lite besviken, men hälsade på Mr och Mrs Brighton. Dem var riktigt trevliga faktiskt. Men jag hade fortfarande velat ha någon i min egen ålder att snacka med. Men imorgon skulle jag träffa Ryan & Chaz igen, och det skulle bli roligt. Så det gjorde ingenting att jag fick vara själv just nu.

Jag höll precis på att somna framför tvn när ytterdörren smälldes upp. Jag for skrikandes upp ur soffan.

- Jösses Ashley! Vad håller du på med? Undrade mamma förskräck.

- Mm. Frågan är ju vad ni håller på med. Ni kan ju inte bara smälla upp dörren sådär, jag blev ju rädd. Mumlade jag irriterat.

- Jaja, något får du väl tåla. Flinade pappa mot mig.

- Ska du ha stryk, eller?! Morrade jag och kastade mig på honon.

Men det var ju bara skojbråk ändå. Så det slutade med att pappa vann och jag låg och skrattade i soffan.

- Du Ashley. Du hade nog gillat att vara med och fika idag ändå. Sa mamma seriöst och kollade på mig.

- Jaså. Sa jag ointresserat. - Varför då, då?

- Jo för att deras so..- Och så blev hon avbruten av att telefonen ringde.

- Jag tar det! Skrek jag. Och jag hörde hur mamma suckade tungt där ute i vardagsrummet.

- Ashley. Svarade jag i telefonen.

- Hej Ashley! Sa en glad bekant röst.

Jag sken genast upp.

Hon skrattade glatt.

- Super! Vädret är ju helt underbart. Eller är de det hos er också? Undrade jag sedan.

- Så bra. Jo då, det kan man lugnt säga! Men jag saknar dig såklart. Det är inte långt kvar till våran resa nu! Fattar du hur underbart det kommer att bli eller? Skrek hon uppspelt.

Jag skrattade åt henne.

- Jag med.. Sa hon drömmande.

Vi diskuterade vår resa ett tag till, sedan var hon tvungen och lägga på. Klockan var nu ganska mycket. Så jag bestämde mig för att göra mig iordning för sängen.

Jag gick in i badrummet och tog bort smink, borstade tänder och borstade igenom mitt långa bruna går. Och tog sedan på mig min söta, men lite barnsliga pyjamas. Jag brydde mig inte, den var så mysig! Och bäddade sedan ner mig i min mysiga säng med datorn i knät.

Jag klickade upp Facebook och Twitter. Skrev ett inlägg på twitter först.

Sedan gick jag in på Msn.com för att kolla de senaste spännande nyheterna.

Plötsligt såg jag ett foto.. Jag stelnade till.. Men vänta lite nu, var inte det...

---

DARADAM!!!! Haha, spännande va? Vem/vilka kan det vara som hon känner igen? Hm...! Det får ni se i nästa del.

Men kommentera gärna lite nu. Vet att jag inte uppdaterar så bra, men går i 9:an, och ni vill inte ens veta hur sjukt mycket prov och grejer det är. Så jag skriver mest när jag har tid! Och snart kommer det börja hända lite  grejer. Mwihihii :3 Längtar ni? Kommentera så kommer nästa del snabbare!

---

- Ashley... Ashley! Ropade någon och petade irriterande på mig.

- Mmm.. Suckade jag.

- Vi är framme nu! Vi är i Kanada! Vakna då. Skrek min bror ivrigt.

Jag slog upp ögonen. - Just det! Det hade jag ju helt glömt bort. Vi var ju påväg till Kanade. Eller inte påväg längre, nu var vi här! Han tittade lyckligt på mig. Alla i våran familj älskade Kanada, och nu var vi äntligen här!

Jag packade ihop mina saker. La ner min iPhone i min väska och tog på mig mina skor. Jag brukade nämligen alltid ta av mig dem när vi skulle flyga långt. När vi klev ut ur flygplanet slog värmen emot mig.

- Mmm... Det kan ju inte bli bättre! Mumlade jag för mig själv.

- Nä, eller hur. Svarade min mamma mig. Jag fnissade lite. Jag satte på mig mina RayBan wayfarers och sedan hämtade vi våra väskor. Precis när vi skulle sätta oss i bilen med Mormor och Morfar som kom och hämtade oss, hörde jag dem där skriken igen. Precis som på flygplatsen där "hemma". Jag tittade in och såg ännu en stor folkgrupp och det blixtrade sådär igen. Det såg ut som kameror. Jag funderade...

- Ashley? Hej gumman! Jag skakade på huvudet och väcktes ur mina funderingar. Jag kastade mig i min mormors famn.

- Hej mormor! Sa jag och gav henne en puss på kinden.

Jag hälsade på morfar också och sedan satte vi oss i bilen och dem skjutsade hem oss till vårat hus.  Där stod våran gamla goa Range Rover. Vi kunde ju inte ta med oss bilen hem. Så därför fick den vara kvar här. Vi är ju nästan alltid i Kanada så fort vi kan ändå. På alla lov, och ibland även långhelger. Jag väntade ivrigt på att mamma skulle låsa upp dörren, och när hon äntligen gjorde det sprang jag upp till mitt rum och kastade mig i sänger! Åh så skönt att äntligen vara här igen. Sedan sprang jag ner igen och hämtade mina väskor, för att sedan springa upp igen. Mamma och pappa bara skrattade åt mig. - När det gällde Kanada var jag fortfarande som ett litet barn när Jultomten precis hade kommit.

Känslan att sätta sig på planet mot Kanada var underbar. Känslan att stiga av planet och vara hemma i Kanade var ännu mer underbart. Jag möttes av några fans, och snart var jag helt omringad. Blixtrarna ven runt omkring mig, men till min hjälp hade jag Kenny med mig så det gick bra. Jag skrev några autografer och tog några kort och sedan gick vi ut till bilen.

När vi stannade utanför min Mormor och Morfar's hus såg jag Mormor stå där utanför och vänta på mig.

Jag sprang fram till henne.

- Grandma! Skrek jag och kastade mig i hennes famn.

- Hi Justin! Oh i'm so glad to have you here again. Sa min mormor förtjust och pussade mig på huvudet.

- I'm so glad to be here again! Svarade jag henne och kastade mig sedan i min morfars famn.

Jag kände mig riktigt glad. Och jag skulle vända mig om för att titta hur det fick för min kära mamma, såg jag nåra människor lite längre bort av kvarteret bära in väskor. Jag kände inte igen dem.

- Grandma, who are they? Are they new? Undrade jag. Mormor vände sig om och kollade där jag kollade.

- Oh they! It's the Brighton's. No honey, they are not new. But i guess you haven't been home at the same time as them.

- What do you mean? Undrade jag förvånat.

- They are only here at the holidays. They live outside Atlanta actually.

- Oh cool.. Svarade jag medans jag tänkte efter lite. Hon hade rätt, jag hade nog inte varit hemma samtidigt som dem innan för jag kände då inte igen dem.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

När jag packat upp mina väskor och bäddat sängen, bestämde jag mig för att ta en promenad. Jag tänkte gå till parken där jag alltid brukar hänga annars, det var ingen stor park. Men den hade stort träd jag gillade att sitta under och en gunga som jag gillade att också sitta på och bara fundera. Jag tog min väska, la ner en godispåse, och min iPod (iPhone då). Sedan knöt jag på mig mina converse med amerikanska flaggan på och började gå mot parken.

Det brukade ta ca en kvart och gå dit. Precis lagom. Påvägen dit gick man alltid förbi den lilla godiskiosken som mamma och pappa brukade köpa tidningen i. Den låg ungefär fem minuter från vårat hus.

-

Eftersom jag inte hade något speciellt att läsa idag så köpte jag mig en tidning och la i min väska och fortsatte sedan min promenad mot parken. När jag kom dit satte jag mig under trädet, stoppade i iPod hörlurarna, tog fram min godispåse och tidningen. Jag slog upp första bladet och kände harmonin spridas i kroppen. Jag bläddrade lite slött i tidningen innan jag kände hur ögonlocken sakta stängdes och jag föll i sömn.

Inte konstigt det. Jag menar, det hade ju varit en lång dag.. Men det kanske inte var världens mest passande ställen att somna på. I drömmen (trodde jag) att jag hörde två figurer stå och fnissa. Jag vred besvärat på mig.

Fnisset blev värre. Åh! Vad var det för något? Fnisset övergick i gapskratt och i det vaknade jag.

Jag kisade mot dem två killarna som stod framför mig och försökte hålla sig för skratt.

- Did you sleep well? Undrade den ena killen. Jag rodnade.

Jag bara hostade till svars. Jag sträckte på mig och den andre killen sträckte ut handen mot mig.

- Need help? Sa han och flinade.

- Thanks... Sa jag fortfarande förvirrat.

- Are you tired? Cause it kinda' looks like that. Sa killen och flinade.

-Hm.... Yeah maybe. By the way. Do i know you guys? I feel very comfused right now so im sorry if i do know you? Sa jag och kliade mig i håret.

---

Hmmmmm!? Vilka kan det vara? Spännande va? :D Det får ni veta i nästa kapitel! Hoppas ni gillade det och kommentera mer än gärna! Sorry för att det var lite sent bara ^^

Kram!

/Emelia

---

Lycklan sprudlade ur mig när jag och Jennie rusade ur kyrkan. Vi kramade våra nu fd. klasskompisar hejdå. Och sedan sprang vi iväg mot Café Mums som vi alltid fikar på efter skolavslutningar, vi började med det i 3:an skulle jag tro. Och vi tog alltid samma sak också. Först en ceasarsallad. Sedan en Jordgubbssmoothie och kladdkaka.

Vi pratade igenom om allt som hade hänt under skolterminen. Sedan planerade vi vår resa till L.A.

Vi var båda så grymt taggade! Det skulle bli helt underbart. Jag och min bästa kompis i drömmarnas land. Bättre kunde det inte bli!

Eller...?

-

- Honey. Now it's just one more show. And on sunday we will be in Canada! Will you fix it? Undrade min mamma Pattie och log mot mig.

- Oh yep! No problem. I'm a little bit tired, but i will make this. Log jag mot henne.

Jag skulle sakna att uppträda nästan varje kväll, men jag är också glad att jag skulle få några veckors paus! Det är mycket jobb, det sliter på rösten, och min sömn.. Ja den har inte vart något vidare pågrund av att vi bytt tidszon nästan hela tiden. Det skulle bli så skönt att bara få vila ut, sova, och hänga med mina bästa polare!

Jag hörde fansen skrika där ute. Den sista kvällen skulle bli galen! Jag hade planerat det bästa för mina fans.

Jag gick in under scenen, och satte mig redo för att komma upp.

Jag hörde nedräkningen...

Sedan gick storbildsskärmen igång med "presentationen" av XBox360. Nu sattes musiken igång.

Jag satte mig i position. Nu var jag inne i "Kulan" och det kom rök framför mig.

Musiken spelades. Och när jag sa:

- "It's JB" Till introt av Love Me skrek fansen högre en någonsin.

Jag ställde mig och tittade ut över publiken.

- Jag älskar verkligen det här! Tänkte jag.

Jag började sjunga:

Och sedan var showen igång!

Jag försökte desperat komma på allt jag kunde tänkas behöva packa med mig. Jag skulle ju trots allt spendera heeela lovet där. Så det blir ju en del saker. Men jag packade ner alla mina shorts, kjolar och klänningar. Några toppar. Mjukiskläder. Och lite allt möjligt. Jag fick väl helt enkelt shoppa lite om det skulle vara nåt som fattades.

När jag sedan kände mig klar med packningen och gick ner med mina väskor och ställde dem i hallen, för att allt skulle vara klart till imorgonbitti! Sedan gick jag upp till min dator, och kopplade in min iPhone till datorn, för att kunna ladda över lite ny musik från iTunes. Det tar ju ett tag att flyga. Så något måste jag ju ha att göra.

Jag snackade en stund med Jennie på skype. Och sedan gick jag och lade mig. Jag måste ju vara utvilad för imorgon! Jag somnade lycklig. Åh vad jag älskade Kanada!

-

Jag slängde mig upp ur sängen och tog på mig en OnePiece med mönster av den Amerikanska flaggan. Jag hade inte direkt fallit för 'onepiecemodet' men dem var sköna. Speciellt när man skulle flyga långt, som jag skulle göra idag. Jag kollade till så att jag hade med allt. Och sedan kutade jag runt i huset och livade upp allt en extra nivå.

Mina föräldrar och min bror bara skrattade åt mig. Sedan bar det iväg mot flygplatsen.

Vi var där i väl god tid, så vi checkade in. Och gick sedan till ett Café för att äta lite försenad frukost.

Nu flög mamma upp från stolen. Plötsligt var vi sena istället. Så vi sprang alla mot vår gate.

Vi hörde dem ropa i högtalarna "Gate 34 is now open for flight to Canada" Med den välkända 'flygutroparrösten' som jag kallade det. Mitt i vårt rusande såg jag en stor folkgrupp. Det blixtrade till ganska mycket. Jag undrade lite var det var. Men la det inte på minnet. Väl inne i planet hade jag glömt bort det.

Såååå! Det där var del 2. Vad tycker ni om den? :) Lite ur Justin's perspektiv också! Novellen kanske är lite tråkig i början. Men jag lovar, snart börjar det hända spännande saker. ;)

OCH FÖRRESTEN! Jag gjorde ett litet fel i förra delen. Skrev att Justin skulle komma på söndagen, men jag menade på Lördagen. Hoppas det inte krånglar till det för er!

Kommentera gärna! Kram

Det handlar om en tjej som heter Ashley, som är 15 år & fyller år den 15:e April. Född 1995. Hon bord i Birmingham, som ligger en bit ifrån Atlanta. Hon har släkt i Atlanta & Kandada så det är oftast där hon spenderar helger och lov.

Hennes bästa vän heter Jennie som hon också går i samma klass med. Imorgon är det skolasvlutning för sommarlovet.

---

- Jennieeeee! Skrek jag panikartat.

- Ja, vad är det nu då? Suckade hon.

- Jag vet inte vad jag ska ha på mig imorgon på avslutningen! Skrek jag igen.

- Men vad väntar vi på då? Sa hon och lade ifrån sig senaste numret av "Elle". - Låt oss åka till gallerian och hitta en då!

Hon log mot mig.

Imorgon var det äntligen det efterlängtade sommarlovet. Jag skulle tillbringa nästan all tid i mitt kära Kanada!

Vad skönt det skulle bli att slippa skolan ett tag. Jag kommer ju förstås att sakna Jennie en del, men hon kommer ju vara hos mig, och sedan ska vi ju till Los Angeles i några dagar också! Det hade varit en present av våra föräldrar. För vi har pratat om det här sedan vi var små, jag och Jennie. Att få åka till Los Angeles själva och leva livet i Hollywood! Det skulle bli underbart.

- Vad tycker du om den här? Sa hon och höll upp en klänning mot mig.

- Jag vet. Sa hon och flinade.

Jag gick och provade klänningen. Några minuter senare stod vi i kassan och betalade. Jennie hade nämlige också hittat en klänning som föll henne i smaken. Dom var ganska lika varande, det gillade jag.

-

*Riiiiiiiing!*

Jag stönade och slog till min klocka så att den slutade ringa. - Jaja. Muttrade jag surt.

Sedan kom jag på vilken dag det var. Det var fredag! Och det innebär att det är skolavslutning idag!

Genast blev jag på mycket bra humör och kastade mig upp ur sängen. Klockan var 08:00 och vi skulle vara i skolan först klockan 10:00. Så jag hade god tid på mig att göra mig iordning.

Jag drog upp persiennerna och möttes av solsken.

Sedan tog jag en dusch och rakade mina ben, och smörjde sedan in dem i min goda Jordgubbsbodylotion. Så jag skulle vara fräsch, somrig & lukta gott!

Sedan tog jag på mig min nya fina klänning och lockade håret lite!

Jag la på lite mascara, concealer och lite lätt rouge för ett lite fräscht utseénde. Sedan var jag klar! Jag la ner det viktigaste i min väska. Men klockan var bara 09:00 än så jag satte mig vid datorn och loggade in på twitter.

Jag skrev:

Jag log när jag tänkte på det. Jag satte på tvn en stund och kollade slött på något program som gick där.

Sedan kollade jag på klockan. Oj, redan 09:40! Dags att gå till Jennie!

Vi hade alltid sällskap till skolan, och även skulle vi ha det idag på skolavslutningen.

-

Jag tog min väska, en kofta och kramade mamma hejdå. Sedan promenerade jag till Jennie. Det tog fem minuter. Det skulle ta ungefär tio minuter för oss att gå till skolan också. Så vi skulle komma i perfekt tid.

- Vad fin du är Ashley! Utbrast Jennie när hon släppte in mig.

- Tack. Du med! Log jag. - Ska vi gå eller?

Jennie nickade.

- Nej nej nej! Inte får ni gå än flickor. Åååååh så fina ni är! Låt mig ta ett kort på er innan ni går då!

Jag skrattade lätt åt Jennie's vimsiga lilla mamma.

Vi ställde oss bredvid varandra och log mot kameran. Antagligen skulle hon dock inte få med vårat ansikte eftersom hon inte var världens bästa fotograf..

- Mamma! Vi måste gå nu! Sa Jennie otåligt.

- Jaja, gå nu då mina flickor! Sa Catrine (Jennie's mamma) och torkade en tår.

Vi fnissade när vi gick ut för dörren.

Skolavslutningen bestod av det vanliga.

Vår klassföreståndares småprat + utdelning av betyg & lite fika. (förövrigt blev jag riktigt nöjd med mina betyg denna terminen. tjoho!

Kyrkan där rektorn håller tal.

Vi lyssnar på kören.

Rektorn håller tal igen.

---

Såååå! Vad tycker ni om första delen? Justin kommer att komma in snart, så ni behöver inte oroa er över det. Men för att den ska bli så realistisk som möjligt vill jag skriva om allt från Ashleys sida först. Så ni får veta hur allt ligger tills, osv! :) I Nästa del kommer jag skriva lite från Justin's perspektiv.

Längtar ni? Jag gör! Det är så roligt att skriva, hihi!

Ni får gärna kommentera också. Blir så glad utav det :)

Ska skriva nästa del genast! Kram