You just gotta believe in your dreams - del 4
FÖRRA DELEN:
- Haha. No you don't. I'm Ryan Butler, and this is Chaz Somers. Sa killen som tydligen hette Ryan.
Jag kisade mot dem två killarna som stod framför mig och försökte hålla sig för skratt.
- Did you sleep well? Undrade den ena killen. Jag rodnade.
Jag bara hostade till svars. Jag sträckte på mig och den andre killen sträckte ut handen mot mig.
- Need help? Sa han och flinade.
- Thanks... Sa jag fortfarande förvirrat.
- Are you tired? Cause it kinda' looks like that. Sa killen och flinade.
-Hm.... Yeah maybe. By the way. Do i know you guys? I feel very comfused right now so im sorry if i do know you?Sa jag och kliade mig i håret.
- Haha. No you Don't. I'm....
- Haha. No you don't. I'm Ryan Butler, and this is Chaz Somers. Sa killen som tydligen hette Ryan.
Jag skakade hand med honom.
- Ehrm.. Nice to meet you. I'm Ashley. But i think i have to go now. Bye.
- Bye Ashley! Sa han och flinade mot mig.
Jag tog mina saker och gick raskt där ifrån. Hm.. Bra! Bra Ashley. Att när du för en gångs skull "stöter" på ett par hyffsat snygga killar, ska du ha somnat. Jo, underbart! Jag suckade för mig själv medans jag gick upp för trappan till mitt hus.
- Jag är hemma! Ropade jag när jag klev in i huset.
Inget svar.
- Haaaalllååå!?
Fortfarande inget svar.
- Nähäpp.. Ingen hemma antar jag. Sa jag för mig själv.
Jag gick in till köket där det låg en lapp på bordet.
"Hej gumman. Vi är hos grannen, vi blev bjudna på fika där. Det är det söta lilla tegelhuset längst bort i kvarteret. Kom över om du vill, vi blir nog kvar ett tag. Om du inte kommer - finns det mat i kylskåpet. /Mamma"
Åh typiskt. Jaja, jag får stanna hemma. Jag orkar inte röra på mig mer nu. Tänkte jag.
Jag tog maten ur kylen och värmde lite i micron. Sedan satte jag mig framför tvn och slog på första bästa kanal. Det blev 6:an där The Simpsons gick för tillfället. Det fick duga.
~
Justin's perspektiv:
- Justin? Honey? Our neighbours are coming over for coffee. Come down and sit with us! Ropade min mamma.
- Okay mum. But what neighbours? Undrade jag.
Jag suckade. Ryan & Chaz hade ändå gått nu, så jag kunde likaväl fika med våra grannar.
- It's the ones we where talking about before. Svarade min mormor istället.
- Oh, okay. I'm coming. Svarade jag och fixade till mig lite.
Mormor log mot mig när jag kom ner.
- I think they have a daughter in your age Justin. So you wont be all alone with us oldie's. Sa mormor och skrockade.
- Haha okey grandma. Sa jag och skrattade med henne. Skön var hon allt, min lilla mormor.
När det ringde på dörren var jag förväntansfull på att träffa familjen. Men där stod bara en kvinna och hennes man. Ingen dotter där inte. Jag blev lite besviken, men hälsade på Mr och Mrs Brighton. Dem var riktigt trevliga faktiskt. Men jag hade fortfarande velat ha någon i min egen ålder att snacka med. Men imorgon skulle jag träffa Ryan & Chaz igen, och det skulle bli roligt. Så det gjorde ingenting att jag fick vara själv just nu.
Ashley's perspektiv
Jag höll precis på att somna framför tvn när ytterdörren smälldes upp. Jag for skrikandes upp ur soffan.
- Jösses Ashley! Vad håller du på med? Undrade mamma förskräck.
- Mm. Frågan är ju vad ni håller på med. Ni kan ju inte bara smälla upp dörren sådär, jag blev ju rädd. Mumlade jag irriterat.
- Jaja, något får du väl tåla. Flinade pappa mot mig.
- Ska du ha stryk, eller?! Morrade jag och kastade mig på honon.
Men det var ju bara skojbråk ändå. Så det slutade med att pappa vann och jag låg och skrattade i soffan.
- Du Ashley. Du hade nog gillat att vara med och fika idag ändå. Sa mamma seriöst och kollade på mig.
- Jaså. Sa jag ointresserat. - Varför då, då?
- Jo för att deras so..- Och så blev hon avbruten av att telefonen ringde.
- Jag tar det! Skrek jag. Och jag hörde hur mamma suckade tungt där ute i vardagsrummet.
- Ashley. Svarade jag i telefonen.
- Hej Ashley! Sa en glad bekant röst.
Jag sken genast upp.
- Jennie! Hej! Hur är det?
Hon skrattade glatt.
- Hej på dig med! Jo tack, det är bara bra med mig. Hur är det med dig?
- Super! Vädret är ju helt underbart. Eller är de det hos er också? Undrade jag sedan.
- Så bra. Jo då, det kan man lugnt säga! Men jag saknar dig såklart. Det är inte långt kvar till våran resa nu! Fattar du hur underbart det kommer att bli eller? Skrek hon uppspelt.
Jag skrattade åt henne.
- Jag vet! Nej, inte alls långt kvar. Jag längtar verkligen!
- Jag med.. Sa hon drömmande.
Vi diskuterade vår resa ett tag till, sedan var hon tvungen och lägga på. Klockan var nu ganska mycket. Så jag bestämde mig för att göra mig iordning för sängen.
Jag gick in i badrummet och tog bort smink, borstade tänder och borstade igenom mitt långa bruna går. Och tog sedan på mig min söta, men lite barnsliga pyjamas. Jag brydde mig inte, den var så mysig! Och bäddade sedan ner mig i min mysiga säng med datorn i knät.
Jag klickade upp Facebook och Twitter. Skrev ett inlägg på twitter först.
"Hi guys. I'm off 2 bed now.. Just feels really tempting to sleep in my coozy bed right now. Goodnight everyone."
Sedan gick jag in på Msn.com för att kolla de senaste spännande nyheterna.
Plötsligt såg jag ett foto.. Jag stelnade till.. Men vänta lite nu, var inte det...
DARADAM!!!! Haha, spännande va? Vem/vilka kan det vara som hon känner igen? Hm...! Det får ni se i nästa del.
Men kommentera gärna lite nu. Vet att jag inte uppdaterar så bra, men går i 9:an, och ni vill inte ens veta hur sjukt mycket prov och grejer det är. Så jag skriver mest när jag har tid! Och snart kommer det börja hända lite grejer. Mwihihii :3 Längtar ni? Kommentera så kommer nästa del snabbare!
Kommentarer
Postat av: Anonym
går också i nian , folk säger att åttan är värst men där har dom fan fel;), Längtar till nästa del!:)
Trackback